Det finns så mycket att berätta

Inlagd på sjukhus

Under tiden som har gått har det hänt så otroligt mycket i mitt liv och framförallt den senaste veckan. Jag har haft, eller har är nog ett bättre ord att använda, en fantastisk graviditet. Jag har inte mått dåligt, varit illamående eller haft några direkta besvär utan det som har varit det tuffaste för mig har varit trötthet och dofter men förra söndagen blev jag för första gången riktigt rädd.

Under söndagsmorgonen så fick jag fick en akut smärta i halva ryggen på höger sida som strålade neråt benet och in mot magen. För första gången under denna graviditeten fick jag känna på rädslan över att det skulle ha hänt någonting med vårt lilla hjärta. Jag ringde till 1177 för att rådfråga vad detta kunde bero på och fick till svar att det mest troligt är en pågående foglossning alternativt en urinvägsinfektion och att jag skulle ta det lugnt men om det skulle bli värre ringa in akut.

Under en stund kändes det som att smärtan lugnade ner dig. Jag hade fortfarande ont men den huggande smärtan hade lagt sig. Jag fick i mig lite frukost som jag började göra iordning innan all smärta vidtog men sen dröjde det inte länge innan allt brakade samman, smärtan tog över min kropp och frukosten kom upp, första gången under denna graviditeten.


Jag fick åka in akut till NÄL sjukhus här i Trollhättan där prover och undersökningar på barnet och mig gjordes. Allt såg bra ut. Vår bebis mår bra och min värden och prover visade inte på något annat än bra. Jag fick två alvedon och sen fick jag åka hem. Skönt.

Väl hemma så mådde jag bra, hade inte speciellt ont och jag fick i mig en smörgås med smör och ost på men sen brakade allt samman igen. Smärtan som jag hade upplevt på morgon var tillbaka fast nu ännu värre. Jag ringde hem min sambo i panik och lyckades tillslut att hitta en ställning i sängen som fungerade att ligga i och där låg jag resten av kvällen.

När klockan slog 22:00 så tog jag mod till mig för att gå upp och göra mig iordning för kvällen och då slog smärtan till igen. Jag kunde inte gå, stå eller kissa för den delen utan allt gjorde bara ont, så ont att jag tillslut spydde upp den lilla smörgåsen som jag fått i mig tidigare under dagen. Nu vart det inget mer att göra utan vi åkte in till akuten igen.


På akuten så såg alla min smärta men utan förklaring. Alla prover såg fina ut men med undantaget att jag var lite uttorkad. Jag fick dropp och låg fram till klockan 00:00 i ett undersökningsrum och vad helt slut samtidigt som jag hade sååå ont. Runt 00:30, kom beskedet att jag fick läggas in över natten för observation men eftersom att smärtorna inte lättade så blev det att jag stannade kvar tills på torsdag.

Förra veckan kändes verkligen som ett enormt dygn med pauser för prover, ultraljud och röntgen, allt för att kontrollera så att allt var bra med barnet och med mig under hela vistelsen. Jag hade ont, ibland så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen samtidigt som jag var otroligt trött och längtade efter min man något enormt. Att ligga ensam på ett sjukhus i nästan en vecka utan att veta vad som orsakar smärtan var hemsk.

Tillslut kunde dem se att min ena njure, den på väster sida, var lite lätt svullen och hade lite njurgrus samt att min kropp var full av gaser och på detta en förstoppning. När beskedet kom visste jag inte hur eller vad jag skulle säga eller reagera. Är detta ett skämt? Jag har upplevt dem värsta smärtorna i mitt liv och dem säger att det beror på en förstoppning.... jag som har gjort ALLT enligt boken rätt hemma. Ätit fiberrikmat, druckit bra med vätska, gått långa promenader mm. Är det sant.

På torsdagen fick jag komma hem, upplevde den värsta natten i mitt liv och på fredagen kom äntligen magen igång. Jag trodde att allt skulle vara slut där, nu fungerar magen så nu borde alla smärtor i ryggen ner mot benen och magen släppa? Men nej. Smärtan är kvar och jag vet inte var jag ska ta vägen. Den är absolut inte lika intensiv som under förra veckan men den finns där, hela tiden. Jag kan inte gå ordentligt, ryggen värker konstant och strålningarna ner mot benet kommer och går i en jämn ballans och efter ytligare en natt i smärtor fick jag idag nog och har nu kontaktat NÄL på nytt för att få reda på om detta har något med min diagnos att göra, typ att när tarmarna återhämtar sig så kan det göra otroligt ont i dagar, eller är detta något helt annat? En nerv i kläm eller är detta en början till foglossning? Jag börjar bli desperat på svar.

Nu blev detta ett enormt långt inlägg med bilder som egentligen inte hör tid men om det var något som jag inte gjorde på sjukhuset så var det att fota.

Jag hoppas att du mår bra och har en fantastisk vecka.

#bestofnouw #mystory #storytime

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Otrevlig upplevelse MEN skönt att den lille i magen mår bra
nouw.com/stenhagenbettan
MissJohansson
MissJohansson,
Verkligen! Det är det viktigaste.
nouw.com/missjohansson
Marie kylén familjenjiimo
,
Men fy farao och stackars dig 😭❤️
Hoppas verkligen detta släpper och ger med sig, för du om någon behöver ha din kraft till att föda och inte ge dom till att överleva smärtan😭❤️
må så gott och ta hand om er
bästa Anna ❤️❤️
MissJohansson
MissJohansson,
Ja det är verkligen inte roligt. Desamma till dig fina! Kram! <3
nouw.com/missjohansson
Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92