Jag ska bli mamma?

Det är så otroligt konstigt när tankarna väl kommer ikapp mig om att jag inom 3 månader kommer att vara en liten persons mamma. Jag kommer att få en ny titel och bli en av dem viktigaste personerna i denna lilla personens liv. Det är jag som kommer att uppfostra, lära ut och forma denna lilla person så att den växer upp och blir en självständig individ med egna tankar, värderingar och drömmar.

När jag tänker på detta så blir jag överväldigad, rädd samtidigt som fashinationen över allt tar över. Tänk om jag inte blir den mamman som jag vill bli. Tänk om jag inte blir den förebild min son eller dotter kommer behöva? Tänk om jag missar något.

Jag vet inte om jag är själv över att tänka dessa tankar men dem har verkligen gjort sig mer och mer påminda dem senaste dagarna och speciellt under nätterna när jag har varit på toa och har svårt att somna om.

Jag vet vilka relation som jag har till min mamma och hur tacksam jag är över att vi är så nära som vi är, vi kan prata om precis allt och hon ser på två sekunder hur jag mår, om jag behöver äta eller om jag behöver rensa luften över något. Hon har alltså superkrafter och precis detta är vad jag vill ha till mitt barn. Min mamma är en av dem viktigaste personerna i mitt liv och jag vill vara den personen för mitt barn.

Många tankar denna söndags kväll men något som är säkert är att jag längtar av hela mitt hjärta tills det är jag som blir bubblans mamma. Kanske är det ett tecken att han/hon längtar efter oss också när det sparkar för fullt i magen när jag skriver dessa ord. I think it´s a sign!