Läker tiden även dem djupaste såren?

F*ck psykisk ohälsa!

Idag gjorde jag någonting som jag inte har gjort sen jag startade min blogg, jag gick tillbaka till det allra första inlägget och läste mig uppåt i tiden, från starten i början av september 2017 och framåt.
När jag gjorde detta så var det enbart av ren glädje och nyfikenhet "vad gjorde jag egentligen den 14 september 2017" men allt slutade i en blandning av tårar, lycka, irritation och en insikt i hur långt jag faktiskt har kommit på min resa till att må bättre.

När jag började blogga för sådär ett och ett halvt år sen så mådde jag inte bra. Jag var helt förstörd med självmordstankar, hatiska fördomar om mig själv och jag var rädd.
Då var jag sjukskriven, låg hemma varje dag och kämpade för att få sova på nätterna, kämpande att en dag få vara fri ifrån ångest, min depression och rädslan om att jag inte skulle klara av att jobba igen och att kunna se ett ljus i tunnel.
Visst. Det fanns både bra dagar och dåliga dagar men det fanns också skitdagar på ren svenska.

Det som hände när jag tog mig uppåt i mina texter ifrån den perioden var att alla känslor kom tillbaka till mig och helt plötsligt låg jag där på sovrumsgolvet igen efter min största panikångestattack som jag någonsin har genomlidit med tankarna helt fullt på hur många antidep jag kunde proppa i mig för att kunna somna hårt och på så sätt säga hejdå till denna värld. Jag minns att jag ringde till Johan helt förstörd och berättade för honom att jag inte orkar mer. Att jag inte ville mer.
Allt och lite till kom över mig som om jag stod ute i ösregnet och allt bara regnade över mig vilket var någonting som jag aldrig kunde gissa.

Jag visste aldrig att jag skulle reagera så starkt men tårarna forsade ner ifrån mina ögon och det gick inte att stoppa dem, mitt hjärta började klappa allt hårdare vilket gjorde att jag av någon anledning förberedde mig på en ny panikångestattack, min första på över ett år.
Skillnaden från då och nu var att den aldrig "kom", idag så hände det ingenting mer än att jag grät och grät. Grät för vad jag har gått igenom och för var jag är idag men känslorna försvann inte lika lätt som jag hade hoppats på, när jag var ute med Milon nu under eftermiddagen så kände jag helt plötsligt allt och lite till igen, jag kände mig iakttagen och pulsen låg hög under hela rundan, helt redo på att behöva springa ifrån någonting, men vem, vad eller varför vet jag inte. Helt plötsligt var alla känslor "Anna 2017s" känslor både psykiskt och fysiskt.

Oh nej, nu kommer tårarna igen.. blir man egentligen någonsin helt återställd ifrån känslor ifrån en jobbig period i livet?

Efter lite mys med djuren och en halvtimma med meditation så mår jag bra igen, precis som vanligt och alla känslor med hög puls är som bortblåst.
Mitt sår är kanske inte lika läkt som jag vill att det ska vara eller väldigt lätt att riva upp på nytt.

Nu blev det ett långt inlägg ikväll men jag behövde få skriva av mig och till dig som lider av psykisk ohälsa, det blir bra. Det kanske inte känns så nu men det kommer att bli bättre. Tro mig. Även om såren är lätta att riva upp så läker dem snabbt igen. Jag tror på dig.

Kärlek till dig

Gillar

Kommentarer

janielindahl
janielindahl,
Så vackert och starkt av dig att dela med dig! ❤️ Och tänk så långt du kommit under dessa 1,5 åren! Glädjs över att du mår bättre, även fast det är tungt att se tillbaka emellanåt. Kram på dig ❤️
nouw.com/janielindahl
MissJohansson
MissJohansson,
Tusen tack snälla du! Kram <3
nouw.com/missjohansson
Vilken otroligt stark text du delar med dig av! Skönt att du hittat vägar för att möta det jobbiga och komma ut starkare <3
maddisenj.se
MissJohansson
MissJohansson,
Tack snälla du! Det värmer <3
nouw.com/missjohansson
by_anniess
by_anniess,
Så fint skrivet och Så vacker bild på Dig<3
Kramar!
nouw.com/by_anniess
MissJohansson
MissJohansson,
Tack snälla du! <3
nouw.com/missjohansson
Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92Instagram missjohansson92