Vinna över en fobi

Jag har precis kommit hem ifrån skolan och sitter nu i mitt fina egna rum med datorn och tentaböckerna reda, här skall det pluggas i dryga 1 1/2h innan jag måste börja förbereda mig inför kvällens körrep, jag kan inte hjälpa att ifrågasätta mitt jobb hos Joyvoice, hur kan man älska sitt jobb så mycket att man surar ihop när varje rep är slut och längtar tills nästa gång. Egentligen så är det ju precis såhär som det ska vara men ändå. Förstår ni min fundering?

Men innan jag sätter igång med mitt pluggande så måste jag bara dela med mig utav en personligen väldigt jobbig sak.
Vi är nu inne i maj månad och vi går emot varmare tider och jag älskar det men som varje framsida även en baksida så har jag en jobbig fobi som gör att jag inte alls längtar lika mycket till sommaren som andra kanske gör.
När det blir varmt och sommaren smyger sig fram så gör sig även min fobi sig påmind och det blir bara värre och värre för varje år som går. Jag har en enorm fobi för ormar, så stor att pulsen går igång bara jag nämner ordet och att jag i skrivande stund måste sitta med fötterna intill magen sneglandes runt om i rummet så att det inte finns en j*kel här. Jag vet inte var ifrån denna fobi kommer ifrån men det är sjukt jobbigt. Jag klarar inte av att se på bilder med ormar på, jag klara inte av att se dem på filmer/ på tv:en och under sommaren när jag vet att dem är "aktiva" så tar jag omvägar och undviker att göra vissa saker eftersom att jag vet att jag eventuellt kan möta någon på vägen. Johan har alltid i början av vårat förhållande kallat mig för otroligt töntig och barnslig som kan vara så rädd för att se på en, i bland tecknad, orm på tv:en men i och med att åren har gått har han faktiskt förstått att detta är på riktigt och inte någonting som bara finns i mitt huvud.

Eftersom att denna fobi är så stark och jobbig för mig så har jag seriöst börjat fundera på att söka hjälp genom terapi eller något liknande med den inriktingen men eftersom att jag inte vet hur det går till så vågar jag inte söka hjälp. Jag vill inte sluta ögonen och vipps har jag en orm framför mig (även om jag kanske inte tror att det är så som det går till) men detta har lett till att jag inte vågar och eftersom att vi nu för tiden bor nära vattnet, stenar och öar så är jag mer rädd än någonsin för att våga gå ut med Milon på vanliga promenader i sommar, vad händer om jag träffar på en?

Förra året i början av oktober så var jag ute och sprang vid vattnet hos mina föräldrar. Eftersom att det var "höst" nu så skulle ju det vara okej tänkte jag men precis just då så mötte jag en. Det låg på vägen och slingrade sig iväg när jag var tillräckligt nära så att jag precis skulle hinna uppfatta att det var ett djur och inte en pinne. Jag fick totalt panik. Jag sprang allt vad jag kunde. Tog upp telefonen och ringde min syster så att hon skulle veta var jag var så att ambulansen kunde hitta mig när hjärtattacken skulle komma (eller det var det jag han tänka i allt) samtidigt som jag inte kunde sluta att springa ifall djuret jagade mig. På en parkeringsplats lite längre fram var orken borta och jag föll ihop. Paniken hade tagit över min kropp och jag kunde inte andas så det ända jag kunde tänka var "Nu dör jag, tur att syrran vet var dem kan hitta kroppen till min begravning" men efter ett ex antal minuter (eller timmar, vad vet jag) tog jag mig upp från parkeringsplatsen, jag hade fått tillbaka min andning men var totalt slut så att jag knappt kunde ta mig hem även om jag gjorde det.

Sen detta hände och med alla andra tankar så är jag rädd inför sommaren och frågar er nu om ni har varit med om något liknade? Är det värt att ta hjälp? Fungerar det?

Igår så snubblade jag in på en blogg då en person, precis som jag är livrädd och har värdens fobi för dem, ändå lyckades att hålla i en levande och vara i samma rum som en i nästan 2 timmar! Helt otroligt!

Efter att jag läste det inlägget så blev jag faktiskt imponerad och ställt. Kan detta även vara jag i framtiden? Går det bli botad från en fobi? Går det att vinna över sin rädsla?

Nu blev detta ett sjukt långt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig. Så har du varit i min sits, dela gärna med dig.

Nu måste jag plugga... yeah...

Gillar

Kommentarer

jennifermarie
jennifermarie,
Fobier är hemska 😟
nouw.com/jennifermarie
louisemellqvist
louisemellqvist,
usch fobier är så jobbiga. Jag hoppas du hittar ett sätt att minska din fobi/rädsla <3
nouw.com/louisemellqvist
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229